Låååånghelg! :)

…och på en sån så hinner man med en massa saker. Fast utan hjälp av goda vänner hade vi inte hunnit med en bråkdel av allt. TACK SOM FAN, P & V!

Vi har hunnit med att: äta, se på 2 brasor (varav en vi tänt på själva), krattat gården, huggit en massa ved, rivit ur lite skåp och skräp ur tvättstugan som ska renoveras, grattat födelsedagsbarn, fått en amerikakoffert, målat en kista, varit på bio och sett Wolverine samt druckit en och annan öl. +lite till…

Roligaste episoden denna helg var nog en liten händelse innefattande V som är helt galen i att hugga ved för hand, alltså med yxa och inte vedklyv. *förtydligande för er asfaltsbarn*
Han var heeelt överklycklig när vi i fredgas eftermiddag skaffade en Hultafors klyvyxa och han höll hårt i den som om den vore av guld och när någon närmade sig V och yxan så blev han genast misstänksam och trodde nog att någon skulle ta ifrån honom den kära lilla ägodelen, jag tror fan han väste ‘my precios’ vid något tillfälle också…

Nåväl, på kvällen när V stod och högg så att svetten sprutade och vedträn flög genom luften så kom en granne fram och såg lite skeptisk ut, konversationen löd:
grannen:
-Skau ni inte launa min klyöv som ja e deläugare i?
jag:
-Njae, kanske det.
V tittar oroligt på mig med darrande underläpp.
grannen:
-De e ju ena rejäula köubbar ni har…
jag:
- Jooo, visst ere så…ja, kanske skulle vi ha lånat klyven…
V börjar så smått hulka och jag ser all hans livskraft som MAN gå ur kroppen på den stackarn.
grannen:
- Jaou, föur ingen skau behöuva klyyöva dessa grouva kluynsar föur hand.
jag: (som nu känner att jag måste rädda V)
- Tack, men nej tack. V trivs väldigt bra att jobba med kroppen så jag tror vi står över. Kanske en annan gång.
V slappnar av och blir som folk igen, grannen tackar för sig och går. Jag är inte helt säker, men jag tror kanske att jag räddade livet på V där… ;)

Måste tillägga att vedklamparna som V kluvit i helgen är satans så jävla skitgrova…inget som en sillmjölke skulle haft skuggan av en chans att klara av! Grannen är inte härifrån…

Som redan skrivits ovan så skulle vi inte hunnit med allt vi hann och absolut inte haft en lika trevlig & mysig helg om det inte vore för världens bästa P & V, återigen, TACK!

 

Nu längtar jag hem till familjen, det lilla bustrollet Elias och min älskade sambo Mari! Så, nu drar jag…bye!